E l l i e

Nu är det verkligen inte mycket kvar på uppsatsen. En sammanfattning och lite slutsatser, sen så. Men aj vad det tar emot. Jag fattar inte varför jag måste få allting så perfekt. Varför räcker det inte med att bara skriva klart den och låta den vara. Bara göra minsta möjliga. Men nej, det går inte. Istället kommer jag på mig själv med att sitta och testa nya kapitelindelningar. kapitelindelningar! Herregud, den har ju liksom gått igenom som den är nu, inte behöver jag ändra om kapitlen. men säg det till perfektionisten i mig. Hur perfekt det nu är att bli klar ett år efteråt.

arg blir jag på mig själv