E l l i e

Idag är det val till Internationella Fadderiet. För ett år sen var det jag som satt nervös på lektionen innan och förberedde lite vad jag skulle säga. Jag var dock rätt säker på att jag skulle bli vald. Det blev jag också -efter världshistoriens längsta möte. Det som sen hände gick från otrolig lycka till djupaste katastrof. Rent känslomässigt har jag aldrig blivit misshandlad på det sättet.

Jag ska skriva mer om fadderiet sen, med fokus på det bra sakerna som kommit ifrån det. För jag har fått erfarenheter och tankar därifrån som jag är otroligt tacksam över. Inte minst har jag aldrig vart så säker på att jag valt rätt utbildning och aldrig tidigare kunnat sätta fingret så exakt på vad jag faktiskt har lärt mig under mina år i Örebro. Men mer om det senare. Jag vill veta hur det går på valet först. Så håll ut ett tag till.

Och för er som vill bli invalda i en förening som är genomsyrad med odemokratiska värderingar och arbetssätt varsågod. Men jag har ont i hjärtat för er skull, det har jag.