aellinor.blogg.se har stängt

Gäller tillsvidare.  

vecka 12

Fast jag börjar med söndag vecka 11:
På förmiddagen (en söndag, jag vet!) ringer det äntligen om en intervju! Shit pomfrittes! Nu börjar det hända grejer.
Måndagen är dagen för intervjun. Tar bussen ut till Marieberg och kl 11.30 börjar min intervju. Det går rätt bra men ajaj vad han var negativ om sitt eget ställe. Nått positivt måste man väl ha att säga?! Jag menar det är ju ett tillfälle att sälja in sitt ställe lite.

Åker bussen hem igen och känner på mig att jobbet är mitt. Sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa och vips så gör den det, men nä då inte är det från cafét. Det är ett annat ställe som vill att jag kommer på intervju. Vad är detta? När började jag ens få svar på mina ansökningar?!

Några minuter senare ringer de från Marieberg och vill att jag ska börja jobba dagen efter, alltså på tisdagen. Jahopp ja, då har man alltså ett jobb.

På tisdagen jobbar jag alltså min första dag. Ii går bra. Men gaaaaah vad ont jag hade i fötterna när jag kom hem. AJAJ. AJAJ. verkligen ont. Pär hade lagat finmiddag när jag kom hem. Så söt. Dock fick jag inte ner en tugga utan gick och kräktes och la mig och sov istället. Var helt yr i huvudet efter att ha jobbat en hel dag. Så mycket nytt att ta in. Innan jag stupade i säng såg jag att jag hade ett meddelande på mobilsvar. Jag lyssnar av: "hej ellinor, jag ringer om jobbet hos oss, du kan väl ringa tillbaka när du hör det här". Efter veckor av arbetslöshet och inte ens ett nej tack på en ansökan blir jag kallad till tre intervjuer på tre dagar. Hur är detta möjligt?!

Onsdag och torsdag flyter på bra på cafét. Fredagen lika så. Jag skulle egentligen varit långledig på helgen men nu har jag jobbat en löningsfredag med och snacka om stressigt men jag klarade av det. Najs.

Ja så om ni undrar varför det har vart helt tomt i bloggen under veckan så beror det på att jag nu inte längre är arbetslös utan har ett jobb. Ett jobb som gör mig så slut att blogga under veckorna kommer bli ett smärre mirakel att klara av.

Tack och hej!

Vemdalen

Förra helgen var vi i Vemdalen. Så här såg det ut utanför fönstret till stugan.

Vemdalen


jag och konstiga saker

Har blivit utmanad av Sandra och skriva ner 6 egenskaper som jag har som är underliga. Sen skicka vidare den utmaningen till 6 andra. Så här kommer dom (även om jag är rätt osäker på att de faktiskt kan räknas som egenskaper..):  

  1. Måste, precis som många andra, kolla så att plattorna är av och att alla sladdar är urdragna till brödrosten och kaffebryggaren. Och då menar jag verkligen måste.  Kruxet är nu att en av de där lamporna på spisen är trasig  så nu står jag och stirrar så att alla vred är vridna rakt upp till nollan PLUS (och detta är scary) att jag måste lägga handen på plattorna för att verkligen kolla att både lampan (de som funkar) och vreden visar rätt (speciellt sen våra vred till elementen varit trasiga på det sättet. de visar på varmt men vredet innuti plasten kan visa på nått annat). Detta måste jag dessutom kolla flera gånger. Ska jag gå hemifrån blir det speciellt många gånger. Puh.
  2. Haha ja jag fortsätter lite på Sandrabanan och skriver om min så jävla dåliga ovana att dra i underhåret. Och jag drar inte bara av det som är trasigt som sandra utan jag sliter av hela halva håret jag. Håret där bak är nu typ kanske tre centimeter som kortast. Speciellt det på högersidan för det är där jag drar som mest.  Mitt där bak är det långt och fint brukar frisören säga - det är där på sidorna som det har hänt grejer. Jo, tack. Dessutom har Pär kommit på att jag drar så där frenetiskt i håret även på natten när jag sover. Gaaah. Kul att vakna nån dag och vara kal på halva skallen. Måste verkligen sluta med dett bums (vilket jag också försökt med hur länge som helst).
  3. Om jag ska gå förbi en lyktstolpe eller ett träd så måste jag gå på vänster sida. Vänster är alltid så mycket bättre än höger. I övrigt så är jag också mycket för vissa nummer och tal och liknande. Jobbig jävla egenskap (eller vad det är?!). Allt tar alltid så mycket längre tid om man ska hålla på att gå rätt och addera i huvudet så det blir bra. Är nånting två så är det speciellt bra.  Tre är det värsta det kan vara då då då då kommer absolut nånting hemskt att hända. För att demonstrera så vore det absolut helt otänkbart att pussas tre gånger.
  4. Hahah ja så kommer vi till den absolut värsta egenskapen. Jag blir totalt hemsk-vidrig-skakig-slutar fungera-knäpp-grinig när jag blir hungrig. Och då snackar vi inte att det är själva att jag blir hungrig som är det hemska utan hur min kropp reagerar på att jag inte har ätit på länge. Ok, det fungerar ungefär så här: om jag hinner känna att jag är hungrig (inte så där vanligt hungrig utan ibland blir jag hungrig på ett annat sätt och då händer detta (vilket jag vet är svårt att förstå om man inte känt så själv) men hjärnan lägger typ av, jag orkar knappt prata, benen kan knappt stå, jag börjar automatiskt gråta och det finns inget annat att göra än att gå och lägga mig i sängen. Att äta fungerar inte utan jag får snällt må dåligt resten av dagen. Det spelar ingen roll om jag så skulle äta värsta finmiddagen -först och främst brukar jag inte kunna få i mig nått och för det andra så hjälper det inte eftersom det inte är direkt hungern som är problemet. Utan om jag hinner känna det där lilla känslan av att det har gått över gränsen så är det fullkomligt kört. Det är lika bra att bara vänta in nästa dag för att det går inte att ändra. Dessutom är det rätt svårt att kontrollera eftersom jag inte innan känner att jag är hungrig utan det kommer bara pang pang. Alltså för att förklara så kan jag också bli hungrig precis som alla andra, det är inte alltid som detta hemska uppstår utan bara ibland men dock tillräckligt ofta för att vara så fruktansvärt jobbigt. Inte minst för Pär. Hungrig är också fel ord för det är ju inte sjäva att jag inte ätit som är problemet utan det andra. Kanske en tre gånger i månaden.
  5. Får nog skriva nån normal grej nu för annars kommer ni ju tro att jag är helt kokko. Jag är också så att jag måste ha koll på saker och ting. Skriva listor och stryka saker är ju bara så kul. Jag skriver som i boken jag läser: ibland kan jag skriva upp saker som jag redan har gjort på listor bara för att det är så kul att stryka dem. yes box.
  6. Ja men nu kom jag ju på något alldels specifikt utmärkande för mig. Mitt ständiga kännetecken. Jag älskar popcorn. Och äter det typ hela tiden. Nästan en gång om dagen faktiskt. Ja, så är det faktiskt. Popcorn är det bästa som finns. (och ja, jag poppar på spisen så jag lägger inte ut alla pengar jag har på popcorn).

Och ja, alla jag vet har redan gjort detta eller blivit utmanade så jag får väl helt enkelt hoppa över den här sista delen av utmaningen.


Underbar vecka

Några ord innan jag drar upp till fjälls med älsklingen imorrn:

  1. Jag är inte speciellt rädd för hundar längre. Sofie du skulle ha sett mig idag! Pär och jag var till hans mamma och tittade på valparna förut idag. Och jag vågade sitta på golvet och ha alla 11 eller vad det är  springandes och hoppandes runt omkring mig! Duktig. 4 är valpar resten är stora.
  2. Lyssna på Tomas Andersson Wij! Även om det kanske kan vara svårt live som jag och Pär gjorde förra veckan men låtarna "Hälsingland" (!) och hans version av Carolas "Evighet" är fortfarande lika bra.
  3.  Som alltid: jag letar jobb. Vet ni något? Tipsa!
  4. Sandra jag saknar dig! Känns konstigt att vi inte är grannar nå mer, du brukar ju alltid vara alldeles i närheten. Förresten så såg jag Simon på Lidl igår och då kändes det lite som vanligt eftersom Lidl och jag typ är grannar..
  5. Jag är lite dålig på att uppskatta när det går bra för mina vänner. Orlando får jobb på Amerikanska ambasaden i Brasilien istället för på nån i Europa och jag blir grinig för att han inte fick komma till Stockholm eller typ Rom. Snark. Brasilien är ju säkert helt underbart att få åka till. Sofie får ett kontor med soffa och jag blir grinig för att jag inte ens får jobb med att städa en soffa (städjobb har jag iofs inte sökt, kanske vore nått). jag vill också! Skärpning Ellinor.
  6. Jag tror, efter att ha kollat kurskatalogen för nästa termin, att man kan söka de olika kurserna i masterprogrammet separat. Praktikkursen här kommer jag (eh, alltså om jag typ aldrig får ett jobb), och lika med kriskommunikation. Retoriken har dessutom platsgaranti på alla sina kurser. Guld.
  7. Jag ska sia lite om lördag också. Jag tror att Anna Book och Tommy Nilsson kniper de sista platserna. Sarah Daws Finer, Sebastian och Marie Lindberg tar också platserna mellan 6-8 (utan inbördes ordning). Sen blir det mer spännande. Men det kanske kommer se ut ungefär så här.  5. Andreas Johnson 4. Sanna Nielsen 3. Sonja Aldén 2. The Ark.                                                                                                                                Ja, jag tror att Måns Zelmerlöv vinner.  

För att du finns

Sonja Aldén har den bästa låten i kvällens startfält. Punkt.

förebild

Herregud, vissa människor kan bestämma sig och förändra hela sina liv. Själv kan jag knappt ändra minsta lilla grej. Ja, jag tittade på desperate housewives. Hade nån trott nått annat? Nä för så duktig är jag inte. Jag blir helt chockad av att vissa kan ha sån motivation. Hur gör dom? Bestämmer nån där uppe helt plötsligt att nu skickar vi massa energi och mod till just den där personen. När är det i så fall min tur? 

Jaha, man kanske måste ta tag i det hela själv. Men hur mycket jag än bestämmer mig för (och hur mycket jag än skriver i bloggen att jag ska ändra) så händer det inget. Fine jag kanske går och simmar en gång. Eller söker några jobb en dag. Eller åker hem och gör klart en fempoängare men sen händer ju fan inget mer. 

Jag tycker ändå själv att jag har varit duktig de senaste veckorna. För jag har tagit tag i saker. Men om jag jämför med annars (som det var när jag var som vanligt) så är det bara en bråkdel av vad jag vanligtvis hinner med på några veckor. En bråkdel.  

Och som det är just nu så hjälper det inte att bara söka några jobb om dagen. Eller kanske oftast ett. Det hjälper inte att bara göra klart en kurs. Det måste hända mer. Mycket mer. Mängder mer.

Idag ska jag iaf göra något viktigt. Det kanske inte kan ge mig all motivation och styrka i världen men ger det lite så är jag glad. Ja, ni har rätt, jag hoppas egentligen på underverk men det är bara för att jag inte är så där stark och motiverad och peppad som vissa andra. Men jag hoppas på att bli så. Jag vill vara så. Jag vill jag vill jag vill jag vill.

JAG VILL