E l l i e

läre ju skriva ner denna lilla historia också. Dels för att jag kanske kan skriva av mig det sista av illamåendet och dels för att det är rätt kul. Fast tråkigt också.

Istället för att gå på Kåren, som vanligt en fredag, bestämde pär och jag oss för att stanna hemma och laga mat och käka middag. Sagt och gjort. Vi var på ica i tybble och handlade matvaror, åkte hem och lagade iordning och satt oss ner i köket med tända ljus och allt var så där romantiskt. Sen drack vi läsk (inte alkohol, nyttigt värre.. eller ja, läsk men ändå..  ja men ni fattar hur jag menar) och fortsatte med vår mysiga hemmakväll. Och imorrn kommer jag faktiskt minnas ikväll hade jag sagt på dagen när vi åkte hem från stan -just nu önskar jag att jag inte minns ikväll imorrn.

Utanför på gatan hördes folk skratta och skrika. Alkoholen började göra sig påmind hos studentgatans hyresgäster. Pär och jag satt hemma och var kära.

Men nej då! Så roligt ska vi inte ha. Då börjar ellinor bli hundra grader och må jätteilla med kräkningar och jadi jadi. Attans då. Och så pang boom så var hela myskvällen över och ellinor låg i sängen och pär satt bredvid med vattenglaset i handen innan han tog på sig skorna och jackan och åkte hem.
 
Försökte mig på nån mirakelkur och bli frisk så jag skulle kunna gå hem till honom innan kvällen var slut men inte då. Näe men här spyr vi och har ångest även fast det bara var en trevlig hemmakväll och inget jätteröj på kåren.

HUR FAN LYCKAS JAG?!
 
Imorrn ska jag iaf på riktig fest. Födelsedagsfest till och med.

insikt jag kommit till idag: eftersom jag inte har några pengar så gick jag och kollade med helt andra ögon på kläderna på stan idag. Det var som att jag hade satt på mig ett par granskande glasögon. För ska man köpa något när man inte har pengar då ska det vara nått man inte kan vara utan. Nått som är något utöver det vanliga. Jag hittade inget sånt och gjorde därmed inte av med några pengar som jag inte har. Dock hittade jag mycket som var snyggt och som hade funkat. Som hade sett bra ut till mina ljusa jeans till exempel. OCH HADE jag haft pengar hade jag säkert köpt det där linnet för 79.90 på hm eller den där bikinin på Stadium för 129 kr. Och visst, jag hade haft dem. Men det hade gått precis lika bra utan. (eller ja.. betyder ju att jag får återanvända nått gamalt linne igen och att jag får gå i min bikini sen förra året. Men jag har rätt många linnen ändå.. och bikinisar också).

Kanske är det denna insikt som är att vara student. MEN ack nej. 6900 nått i månaden är så jävla mycket mer än inget. Så jag hoppas verkligen att jag kan ta på mig dessa osynliga glasögon nästa termin igen när CSN börjar rulla in.

glömde en grej

5. Köpa skor. De där assnygga jag sett från vagabond. Och gärna några till också.

hm.. ja, det där får fan hamna på den orealistiska listan med. Tur för mig att jag hade bra smak förra året och köpte snygga skor då. Stoooort tack till blekningsmedel =)

Idag är det val till Internationella Fadderiet. För ett år sen var det jag som satt nervös på lektionen innan och förberedde lite vad jag skulle säga. Jag var dock rätt säker på att jag skulle bli vald. Det blev jag också -efter världshistoriens längsta möte. Det som sen hände gick från otrolig lycka till djupaste katastrof. Rent känslomässigt har jag aldrig blivit misshandlad på det sättet.

Jag ska skriva mer om fadderiet sen, med fokus på det bra sakerna som kommit ifrån det. För jag har fått erfarenheter och tankar därifrån som jag är otroligt tacksam över. Inte minst har jag aldrig vart så säker på att jag valt rätt utbildning och aldrig tidigare kunnat sätta fingret så exakt på vad jag faktiskt har lärt mig under mina år i Örebro. Men mer om det senare. Jag vill veta hur det går på valet först. Så håll ut ett tag till.

Och för er som vill bli invalda i en förening som är genomsyrad med odemokratiska värderingar och arbetssätt varsågod. Men jag har ont i hjärtat för er skull, det har jag.