E l l i e

För en gångs skull så kände jag verkligen för att träna. När jag känner för att göra nått så måste jag verkligen göra den saken precis då för sen så försvinner känslan och jag kan inte göra grejen nå mer.

Så jag bestämmer mig för att åka och simma. Det där gamla träningskortet från Eyrabadet ska ju ligga nånstans i lägenheten. Säkert i nån med högarna av kvitton. Men nej då, så stänger ju dom halv nio. Försent. Så jävla typiskt.
Bestämmer mig för att gå ut och springa istället. Ja, jag har ju faktiskt hittat ett par skor i garderoben som kan funka att springa i. Iaf så här nu i början (få se.. ja nu när jag bara springer typ en gång vart annat år).

Men nähe, då kan jag inte springa heller eftersom jag inte har nå byxor att springa i. Nånting läre du väl ha tänker du säkert nu men dessa är mina alternativ:
1. Pärs shorts. För kallt.
2. Pärs gamla adidasbyxor. För stora. Kommer inte gå att springa i byxor som ramlar ner över rumpan hela tiden.
3. Mina stuprörsjeans från Levis. Eh, näe tror inte det va. Samma anledning som ovan fast tvärtom.
4. Några andra mer pösiga jeans. Men seriöst, hur lätt är det att springa i jeans överhuvudtaget?!
5. Mina blåblommiga pyjamasbyxor. Seriöst det bästa alternativet om jag tänker på form och storlek och så. men inte fan kan jag kuta omkring på väster i blå blommiga pyjamasbyxor?! 

Eller ja kuta och kuta var väl att ta i men om jag lära tagit de byxorna så hade jag fan fått sett till att kuta så ingen såg vad jag hade på mig.

Jag blir hemma istället. Jävla skit. Jag som verkligen ville. Hatar.